Den sanna friheten

Gud behøver ikke søge efter mærkværdige gerninger for at gøre hvert menneske til en unik skabning. Det er når mennesket udfører almindelige hverdagpligter at hun bliver original - skriver den kendte katolske munk Wilfrid Stinissen bla. i dette afsnit om at leve i sand frihed fra bogen "Mit liv i dine hænder - en bog om overgivelse".

Man skulle kunna tro att livet blir oerhört tråkigt när man alltid är bunden av Guds vilja, i synnerhet när denna vilja sträcker sig över livets alla detaljer. Att aldrig mer få göra vad man vill!

Men att lyssna till Gud och lyda honom är precis det man vill.

Detta blir klarare om vi skiljer på en ytlig och en djup vilja i människan. Ofta identifierar vi människans vilja med det som enbart är hennes ytliga vilja. Den ytliga viljan är den som brukar stå i egoismens tjänst. Det är den som lyssnar till alla motstridiga impulser, den som låter sig ledas av det beryktade paret: "jag tycker om - jag tycker inte om". Det är också den som lyder förnuftet i den mån detta egoistiskt söker vinst och fördel. Den djupa viljan, däremot, står i kärlekens tjänst. Den sammanfaller med vår medfödda längtan efter Gud. Den djupa viljan "vill" Gud, strömmar mot honom och finner sin tillfredsställelse i honom.

När den ytliga viljan får leva ut, när den gör vad den vill, kan man visserligen få ett intryck av att vara fri. Men denna frihet delar viljans ytlighet och förtjänar snarare namnet "slaveri", eftersom den blockerar den djupa friheten. Den ytliga och den djupa viljan strider mot varandra. "Köttet är fiende till anden, och anden till köttet. De två ligger i strid" (Gal 5:17). Så snart man försöker leva på den djupa viljans nivå, förstår man att man först nu blivit riktigt fri, och hur mycket man skulle förlora om man fortsatte att leva i takt med sin ytliga vilja.

Frihet och lydnad står alltså inte i motsats till varandra. Frihet är äkta när den ger oss möjlighet att lyssna till Gud och bejaka hans vilja. "Frihet är det tillstånd där hjärtat inte längre är bundet av något utan kan följa Guds vilja" (Frans av Sales). Frihet är att äntligen kunna göra det vi är skapade till, att förenas med vårt äkta väsen och rotas där. Det är en fråga om att vara eller icke vara. Är du skapad som ström mot Gud, så var ström. Är du skapad som öra ("öppna öron har du givit mig", Ps 40:7 enligt 1917 års översättning), så var öra. Att försöka vara något annat än det du är, leder dig bort från friheten, bort till ett slags schizofreni. Paulus älskar att tala om den frihet som Kristus befriat oss till, den frihet som består i att vara slavar under Gud (Rom 6:22).

Det finns en underbar harmoni mellan människans äkta frihet och Guds frihet. Den som är fri (obunden) ger Gud frihet att göra vad han vill. När du är fri från alla hämningar och blockeringar blir också Gud fri att fylla dig så som han vill. Det han länge väntat på kan då äntligen bli verklighet. När alla trådar som binder dig vid tingen är avklippta kan Gud föra dig till målet i sin egen gudomliga takt. Eller med Johannes av Korsets bild: När alla fönsterluckor är öppnade och alla gardiner fråndragna kan solljuset strömma in i hjärtats rum och upplysa det helt och fullt. Ljus vill lysa, eld vill värma. Vår frihet ger Gud frihet.

Om Gud, tack vare människans frihet, blir fri att göra med henne vad han vill, händer det hela tiden överraskande saker. Det som Gud gör, är alltid nytt och originellt.

"Ständigt är det samma verk", skriver de Caussade, "och varje nytt ögonblick framkallar nya resultat. Detta kommer evigt att fortgå. Det skapade en Abel, en Noa och en Abraham, alla helt olika. Med Isak framträdde något nytt, Jakob upprepade honom inte, och inte Josef Jakob. Mose har inte någon motsvarighet bland sina förfäder. David och profeterna bär en annan prägel än patriarkerna. Alla överträffas de av Johannes döparen. Jesus som förstfödd har ingen like ... Den helige Ande ledde alltid hans fullkomliga själ. Då själen alltid stod under Andens inflytande, behövde hon inte fråga det gångna ögonblicket för att kunna forma det följande. Nåden andades på alla Jesu ögonblick så att de skapades enligt de eviga tankar som den heliga Treenigheten gömde i sin fördolda och ogenomträngliga vishet ... Alla helgade själar får sin del av detta Guds liv. I var och en uppstår samme Kristus på olika sätt. Alla helgons liv är Kristus liv och ett nytt evangelium. Brudgummens kinder liknas vid blomstersängar fyllda av väldoftande blom-mor (jämför Höga visan 5:13). Försynens gudomliga verk blir till trädgårdsmästarens som härligt formar blomstersängarna. Ingen blomsterbädd är den andra fullkomligt lik. Det finns ej två blommor som helt överensstämmer eller kan sägas vara lika, utom i troheten med vilken de svarar på Guds handlande."

Gud behöver inte söka efter märkvärdiga uppgifter för att göra varje människa till en unik varelse. Det är när människan fyller helt vardagliga plikter som hon blir originell. Var och en som ärligt försökt att leva i lydnad för Andens inspiration vet att ett liv, som utifrån ser monotont och enformigt ut, kan vara hur äventyrligt och spännande som helst. Är det inte på samma sätt med människans yttre gestalt? Varje ansikte har två ögon, två öron, en näsa, en mun. Finns det något enformigare än detta, och ändå, vilken oändlig variation! En variation så stor att vi finner det märkvärdigt när två människor "liknar" varandra.

Då förstår vi att det är riskabelt att läsa helgonbiografier, om vi gör det med avsikten att efterfölja dem till punkt och pricka. Det som en helgonbiografi borde inspirera oss till är att vilja leva i samma totala lydnad och överlåtelse, i samma öppenhet för Andens ständigt nya impulser. Det är hänförande att se vad Gud kan göra med en människa som är villig att följa Lammet vart det än går (Upp 14:4). Men det är nyttigt att veta att Lammet är helt "oberäkneligt" och att det finner en ny, överraskande färdväg åt varje människa.


Wilfrid Stinissen er født i Belgien og siden 1967 frem til sin død i 2013 var han bosat i Sverige. Han er cand.phil, doktor, katolsk præst og karmelitbroder

Kilde: Mitt liv i dina händer - en bok om överlåtelse. Forlaget Libris 2004

Foto: Kuno Arnkilde

Translate »